I morse fick jag trängas med blommor när jag åt frukost. Det kändes lite som att äta i en trädgård,

I morse var lite som en födelsedag. Linnea sov hos mig och innan vi sprang iväg till jobbet fick jag två presenter från sin Teneriffaresa. Jag såg det lite som plåster på såren för att hon övergivit mig i elva dagar. Ett armband och en Hello Kitty-lampa. Nej, hon känner inte aaaalls mig.

Det kändes dock inte helt välförtjänt. Linnea som alltid vaknar lättare än jag låg och led i sådär tjugo minuter i morse medan jag snoozade. Jag som skulle upp tidigare sov som vanligt som nedsövd flodhäst, och det var först när jag hörde en vädjande röst bredvid mig pipa ”Pao…” som jag vaknade. Jag tycker alltid synd om folk som sover med mig.

I morse diskuterade jag och chefen hur husmossa ser ut. Han visste inte så jag försökte förklara utifrån risiga Google-bilder. Gick lite sådär. Han vill täta väggarna i någon dalastuga med sånt och jag är en självutnämnd botanisk expert.

På lunchen gick jag och Hollie ut i skogen. Jag hittade mossa och tyckte det var en bra idé att ta med det. Kändes inte lika bra när jag fick gå tillbaka, med människor i närheten, och mossa i händerna. Luktar dessutom skog nu... Chefen blev nöjd iallafall. Snäll chey.

Har varit ute och plåtat fotboll. Hur mysigt som helst i det här vädret. Ska försöka visa några bilder sen. Just nu mellanlandar jag hemma för lite utfodring. Bra liv.

Fick bara lust att citera Håkan såhär framåt natten. Regnet smattrar mot rutorna, mysigt.

(Det kanske mest onödiga inlägget någonsin, men jag ville ju bara citera Håkan...)

I min familj har alla en gemensam skruv lös som gör att vi gillar att prata i skumma dialekter. Bäst är min lillebror som även är extremt envis. Han kan prata muminsvenska i sju timmar för att nästa dag prata skånska och använda ordet ”spejtekauka” (spättekaka) imponerande ofta. Men vi alla har någon form av dialekttourettes. Alla är helt vana vid detta och mitt senaste telefonsamtal med min syster när vi skulle lokalisera varandra i en affär hörde därför till det normala, även om man i stunder av klarhet kan tycka att det är aningen sjukt.

Syster: Jaaaah, varht eeer doo Svetlana? (Den här dagen var det rysk brytning och jag fick ett nytt namn.)
Jag: Ja eeeir viijd servetterna.
Syster: Ja inteh förståå.
Jag: Servetterna.
Syster: Vaaah?
Jag: Åh förlåååt. Servjiieeeteernaaa.
Syster: Jahaaaaa servjiieeeteernaaa, jetebra, jetebra. Hejdah.

Idag har jag köpt nya ölglas. Jättetjusiga om jag får säga det själv. Exklusiva 9-kronorsglas från självaste IKEA. Jag är en riktig lyxkrökare. Nu behöver jag bara hitta tre ölälskare att inviga glasen med. Jag har nämligen bara fyra glas...

Å andra sidan var vi bara fyra personer den kvällen alla mina köksväggar dekorerades med rödvin och mina sängbord med stearin. Men det är en annan historia...

(Den som är med och inviger mina ölglas kan även få förmånen att styra upp mitt plupp-hår. Jag vet att jag ser ut som en kvinnlig Brolle.)

Pappa säger ibland att jag ser ut som Cruella de Ville när jag går i mina pälsjackor, mössor och kragar. Oftast har jag nämligen även en hund i samma färg. Fast till skillnad från Cruella har jag beige. Och i fuskpäls. Inte många likheter där tycker jag...

Jag skulle ha en lugn hemmakväll. Om ni tror att det är frivilligt är det fel. Det var "för mitt eget bästa". Så säger jag också om jag inte vill vara med någon. Jag känner mig lurad. Egentligen var det så att killarna skulle till IKEA. Jag sa blixtsnabbt att jag ville följa med. Sen påminde Uffe mig om att jag alltid klagar över att jag aldrig bara är hemma och måsar i soffan. Tydligen skulle därför denna utfrysning därför vara hälsosam för mig. Snacka om att använda någons ord emot den.

Det var för övrigt inte alls för mitt bästa. Jag slog som vanligt i huvudet. Den här gången hamnade jag i handgemäng med en skåplucka. En klassiker. Så nu ser jag ut såhär. Tack för den! (Jag försökte ta kort på min bula också, det gick inget bra.)

Se, ni kan inte lämna mig ensam.