Jag saknar nästan snön lite grann. Minichihuahua och slask är ingen bra kombo. Hollie är på tok för nära marken och blir dyngsur. Ännu sämre är det med en sprallig och retsam minichihuahua. Då blir den ännu blötare.

Men, den sämsta kombon av de alla är en minichuahua som är extremt klängig. Efter lunchpromenaden skulle vi åka buss tillbaka till jobbet. Förgäves försökte jag få henne att sitta på sätet bredvid mig, med mindre lyckat resultat. Hon ålade sig upp i mitt knä gång på gång. Till slut ställde hon sig med baktassarna i mitt knä och framtassarna på mina axlar. Jag ser för tillfället ut som om jag har blivit hoppat på av en hel chihuahuasläkt. Fortsätter det här vet jag vem som kommer tvingas använda pyttesmå skor snart…