Imorgon ska jag åka kryssning. Finns det något mer hatälskat fenomen? Själv ställer jag mig tveksamt i hathörnet utan att vara extrem. Det finns dock en viss motvilja.

De där kryssningarna är inte riktigt min ”grej”. Det är allt som oftast aningen dräggigt, ostädat och ociviliserat. Vet ni vad? Jag kan säga att det inte är min stil utan att låta snorkig. (Tror jag).

Men det är som om inga regler gäller och ingen morgondag existerar. Utslängd (läs: avkastad) kan man ju inte gärna bli heller. Skulle bli ett himla rabalder. På sin höjd hamna i fyllecell, men det händer nog inte så ofta.

För att stå ut under de smått ociviliserade formerna har jag under åren listat ut att man måste glömma sitt vanliga jag, så länge man inte älskar kryssningar. Man måste släppa loss i sann kryssningsanda, förtjusa sig över taxfreepriserna och tycka att barhäng känns helt okej. Karaoke måste också helt plötsligt kännas jäkligt hippt. Har man buggkunskaper (KATCHING) så är hälften vunnet.

Trött frukostbuffé med killkompisar, en kryssning för en himla massa år sedan. Nej, det är inte frukostvin.