Under ett dygn drabbades jag av akut tillfällig demens. Det hela var mycket obehagligt. Mina två retstickor till killkompisar lät mig inte glömma att jag glömt saker. Det var mobbning.
Känns dock lite befogat, för under ett dygn hann jag bland annat glömma: skor, handväska, dator, mobilfodral och glasögon. (De andra sådär tio sakerna har jag förträngt.)

Nåja, det här var de mindre jobbiga sakerna. För jag glömde även bort min lösenkod till mobilen och lyckades till slut få telefonen spärrad genom att hetsigt prova olika koder. När vi skulle göra en återställning och genom en säkerhetskopia få fram koden jag hade för cirka tre månader sen så kom jag inte ihåg den heller. I allt det här kaoset lyckades jag även glömma bort min hund som befann sig hos min pappa som agerade hundvakt.

Så läskigt förvirrad.

Igår var det bästa dock. (Jag gräver efter nycklar i min handväska.)
Uffe: Du har glömt dem.
Jag: Nej, varför jag skulle ha glömt dem? De är ju här.
Uffe: Men du glömmer ju allt.
Jag: Jaha just det, jag hade glömt att vi skämtar om det.
Uffe: ……