.... - är att jag haft anledning att spatsera in på kontoret med en kopp müsli och yoghurt i högsta hugg och högtidligt presentera att: "kaninen kommer överleva".

Men fy helskotta vad pandakattskaninen hatade veterinären. Onda ögat konstant i en timme. Det ena ögat fungerar ju inte så han fick se extra ondskefull ut med det andra.

Har under dagen återförenats med den gamla hederliga tröstshoppingen. Allmänt dålig dag och väldigt sjuk kanin här hemma lockade till ingivelsen.

Två nya träningstoppar. Och två nya par skor. Tänkte att det fick bli dubbelt upp, liksom för säkerhets skull.

Det hjälpte inte så värst bra, men jag har åtminstone fler piffiga skor nu. Och ännu mindre plats i garderoben...

(Hunden är ännu mer som ett plåster om hon märker att något är fel. Fick kämpa för att till slut ta en bild på de piffiga skorna utan hennes tryne i förgrunden.)

Mindre lyckat exempel.

Piffiga skor undan räkansikte framför. Win.

Tillåt mig presentera gårdagens dejt. 

Han är något av det bästa jag vet. Han stor som ett djur. Han är hur stark som helst. Han klagar aldrig på mig, han tycker aldrig att jag är för upptagen (när jag väl är med honom är det fullt fokus) och han är alltid varm och gosig. Han gör mig lugn och harmonisk och jag ler fånigt stup i kvarten. Det enda negativa är att han äter som en häst...

En dag minst lika bra som alla andra dagar.

Det är särskilt bråda dagar i Paulines liv just nu. Mycket jobb med tidiga morgnar och sena kvällar.

Tur att man älskar det man gör.

Uppladdning inför kvällens fortsatta jobb. Nötter, ägg, brie och kaffe. Mina matvanor är åtminstone lika udda som vanligt. Så egentligen är allt som det ska. Jag jobbar och äter ost. Som vanligt.

Släpade mig mot bussen efter jobbet med två enorma väskor och två påsar. Bussen stannade, snorigt halt ute och hade klokt nog på mig skor utan mönster på sulorna. Skulle kliva på bussen. Halkar till på snösnoret och istället för att elegant segla ombord på bussen glider jag in under den.

Så där låg jag med underkroppen under en buss en fredagseftermiddag klockan fem och såg hemskt förvånad ut.

Ont i knäet men lite glad över att bussen stod stilla och att uppskrämda medresenärer hjälpte mig ut igen.

Har intagit soffposition och ojar mig över den här dagen och min nära-döden-upplevelse.

Jag är inne på min tredje dag som helt och hållet rökfri. Jag har haft mina perioder till och från, men jag har inte gjort ett seriöst försök att sluta helt och hållet sen jag trillade dit igen vid sommarsyndandet i somras (och det blev en ful ovana som än en gång klängde sig fast till vintern).

Det går ganska bra. Jag äter larvigt mycket nötter och torkade bär. Mest för att ha som lite tröst. Det känns lite tomt. Det blir inga pauser när man kan stå och fundera över livet. Inget särskilt att göra när man promenerar från punkt A till punkt B.

Mest stolt är jag över att jag lyckas behålla fattningen. När jag slutade snusa var jag som en tickande bomb och det krävdes en hel del behärskning för att inte visa den stup i kvarten. Under den första veckan lärde sig alla i min omgivning att ta det lite extra försiktigt med mig. Okej, extreeeeemt försiktigt.

Nu är jag nästan som vanligt, men viss betoning på nästan. Lite ömtålig. Lite grinig. Men värre än så är det inte.

Inte just nu i alla fall. Om några minuter kommer jag antagligen tycka att allt är eländigt igen. Det svänger liksom lite grann. Eller mycket.

Den ekonomiska vinsten har dock uteblivit helt. Nikotintuggummin, nötter och bär är vidrigt dyra substitut. Måste hitta något nytt. Typ havregryn. Gott.

Det finns mycket oskrivna regler på kontorshotell. Kan ha varit så att jag nu under lunchen råkat koka broccoli och bröt mot en sådan.

Kan även vara så att det mystiskt nog stinker på precis hela kontorsvåningen.

Jag är inte så värst populär på våningen just nu. Antagligen inte i hela huset över huvud taget.

Det här med att titta på lägenheter och inredning är aldrig bra. Man liksom drömmer sig iväg totalt. Vanligtvis håller jag mig borta från det. Idag snubblade jag dock in på Hemnet.

Big mistake.

Jag vill flytta. Jag vill möblera om, köpa nytt, piffa till och bo in mig.  Egentligen är det ett jäkla projekt att flytta. Men nu har jag faktiskt bott på samma plats länge. I två och ett halvt år.

Det börjar liksom rycka lite i ”jag-vill-flytta-musklerna”. Jag vill göra något nytt. Himla jobbigt. 

Efter lägenhetsletande blev jag frustrerad. Istället började jag leta resor. Eftersom det faktiskt känns genomförbart de kommande månaderna var det ett ännu större misstag. Nu är jag som besatt av tanken.

Dagens vill ha: ljus stor lägenhet i Solna, bil, resa.

Bröööööööööööl.

Jag har aldrig förstått grejen med crosstrainers. Ni vet de där maskinerna när man gör någon form av rörelse som är en blandning av cykling och löpning. Samtidigt rör man armarna. Det ser hur avkopplande ut som helst.

Igår försökte min syster övertyga mig om att det tydligen är djävulskt jobbigt. Jag var inte helt övertygad när hon beskrev passen med sådana där maskiner (som hon håller) som det värsta hon gjort inom cardio. För ärligt talat, det ser heltrevligt ut att liksom glida fram över maskinen.

Nu innan jobbet provade jag djävulsmaskinen. Alla tvivel är som bortblåsta. Jag såg mitt liv passera i revy. Ungefär. Erkänner mig motbevisad och orkar inte ens försöka hålla koll på min stackars ben. Tog hissen upp till kontoret och släpade mig in med ett plågat ansiktsuttryck.

Varför har inte fler sagt till mig att det här är maskinen från H E L V E T E T?

Såg mig själv i spegeln under träningen och såg förutom ett mycket svettig tjej också det där som jag innan uppfattat som "trevligt". Hela grejen är så förbannat vilseledande.

"Aaaaah titta på mig jag ser ut att ha det jättetrevligt!"

Jag tycker inte om när folk pratar länge om hemska saker. Det klistrar sig fast i min hjärna som sockervadd och jag drömmer sen läskiga mardrömmar i 3-årsstil.

Idag pratade vi om bilolyckor på jobbet. Eftermiddagsluren tog abrupt slut när jag vaknade kallsvettig efter att i en dröm ha kört in i en folkmassa och skickat fyra till himlen. Oklart vad folkmassan gjorde på motorvägen,

Drog mig ur den planerade övningskörningen för dagen.

Fredagsmyset är bakat, vinet på kylning och vänner på väg hit. Hej älskade fredag!

Absolut tvungen att dela med mig av den här bilden som togs igår på ridklubben. Den här pållen är mycket underlig och grejar alltid extremt mycket med munnen. Dräggel flyger åt alla håll och han ser ut som om han är på casting för en tandkrämsreklam med det här smajlet. 

Fortfarande oklart om det är charmigt eller motbjudande.