Jag har en väldigt underhållande vän som är en av få som lämnar röstmeddelanden på min telefon. På midsommardagsmorgonen låg jag och fnittrade hysteriskt åt meddelandena som han lämnat under midsommarafton. Det första var normalt i ring-mig-stil. Nästa var ett vrål "PAAAAAAAULIIIIIIINEEE!" och sådär höll det på i några meddelanden till. Helgen innan dess trillade några liknande in vid fyratiden på morgonen.

 

Nyss lyssnade jag av min telefonsvarare. (Det låter som att jag är usel på att svara i telefon, men människan envisas med att ringa när jag jobbar eller bakar tårta). Han har bytt stil helt. Från hysteriska vrål är det numera en myndig röst som presenterar för- och efternamn följt av ett telefonnummer. Som om jag inte vet vem människan är utan efternamnet, och som om jag inte har telefonnumret i min telefon.

 

Att tillägga är att människan är en så kallad bonde som lever i glesbygden i småland. Antagligen är det här med telefonsvarare ett nytt fenomen där. (Förlåt. Jag kunde inte låta bli.)