superkvinnan
Tänker att jag har en lugn och ledig kväll framför mig. Börjar planera den med hundvalpsmys, Polly och en film. Blir abrupt påmind om att kvällsjobb är inbokat. Pollyn börjar kännas avlägsen. Får två minuter senare ett telefonsamtal där jag påminns om att jag också ska på konsert ikväll. Pollyn dog.
Hur lyckas jag alltid med det här?
Pysslar, knåpar och pillrar med tider, restid och prioriteringar i några minuter innan jag vrålar "ALLT LÖSER SIG!". Mina kollegor stirrar misstänksamt på mig. Blir sen arg igen. Vem i helvete ska ta hand om min hund? Panikringer bäztiz som ställer upp.
Sak samma att jag har häcken full till sen kväll, jag kommer hinna med både jobb och nöje och Hollie får bra barnvakt. Se där, allt löser sig. Och ja, ni har min tillåtelse att kalla mig superkvinnan. Nu ska jag fortsätta med min lunch framför datorn. Superkvinnor tar förstås ingen normal lunch.
Kommentarer
Trackback
