Extrem överlevnad

Sitter och väntar på min kollega. Han är sen och jag höll på allvar att svälta ihjäl. Min mage kändes som ett svart hål i yttre rymden. Jag trodde jag skulle dö. Vi ska åka och äta när han kommer om några minuter, men det går ju inte om jag svälter ihjäl. Så nu sitter jag och äter förrätt i kvällssolen. Man måste ju ta hand om sig själv.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0