Någon hade sönder mina solglasögon på en kräftskiva för ett tag sen. Igår när jag skulle ut med Hollie när solen sken grävde jag runt i solglasögonlådan. Hittade ett par, ryckte på axlarna och tänkte att "de här blir nog bra." Klädde på mig, gick förbi spegeln, tvärstannade och bröt ihop i ett vansinnigt fnitteranfall när jaqg såg mig själv.

Nu undrar jag följande:
Hade jag på mig dessa 2004?
Hade alla såhär stora glasögon då, eller gick jag som vanligt för långt?
Varför sa ingen till mig att jag verkligen på riktigt såg ut som en insekt?

I sann omogenhet à la paoi tog jag demonstrativt på mig på de ändå och promenerade runt med ett läskigt (men ack så ofrånkomligt) flin på läpparna. Jag försökte söka ögonkontakt med så många som möjligt för att locka till lite skratt över min löjliga uppenbarelse. Ingen skrattade men jag själv gick runt och frustade till med jämna mellanrum. Sen fick jag och Hollie gå hem innan min näsa blev överbelastad av tyngden.

Bildbevis på att jag gick ut iklädd dessa "rejäla" bågar. Den tjusiga minen följer liksom med på köpet.