När man jobbar som journalist pratar man med en rad olika sorters människor. Ofta är det otroligt stressigt och snäva deadlines. Är personen man pratar med tillmötesgående gör det sådan otroligt skillnad i mitt arbete att jag inte nog kan understryka det. Vissa personer lyckas vara trevliga, kunniga, sakliga och ge ett grymt bemötande SAMTIDIGT. Lyckas de med allt det här är de ofta mediatränade på annat sätt att veta hur man snackar bort folk från ämnet.

Idag pratade jag med en sådan här person. Som hade allt det här SAMTIDIGT. Jag var i ett eftermiddagsstressadochjagvillgåhemochätaglass-mode. Sen pratade jag om ett helt vanligt ämne med en grym pressekreterare. Jag fick alla svar, lite till och allt på ett trevligt och korrekt vis. Ni ska veta hur nära jag var att säga ”pusshej” när vi lade på. Bara en ren impuls. Men så kan man ju inte göra. Ringa runt och slänga luftpussar genom luren till alla presssekreterare som gör sitt jobb bra. Så jag gjorde det endast i tanken. Och här, utifall pressekreteraren läser min blogg. Och känner igen sig. Mycket som ska falla på plats där…