Jag tycker det är lite jobbigt när folk är överdrivet dramatiska. I vissa fall kan det vara uppfriskande och ska jag vara ärlig tycker jag själv att lite ironisk och överdriven dramatik emellanåt kan krydda vardagen. Men viss dramatik kan vara tröttsam. Det liksom trissar upp förväntningarna till onormala nivåer.

Igår var jag på ett Bodypump-pass. När instruktören insåg att jag var den enda som inte provat det passet tidigare så spände hon effektfullt sina vilda ögon i mina och konstaterade högt att ”du kommer ha SÅÅÅÅÅ mycket träningsvärk imorgon!”.

Jaha, bring it on, tänkte jag kaxigt.

”Ta det lite lugnt med vikterna” sa hon med sina dramatiska ögon.

Nä du, tänkte jag.

Hon lovade ju mig träningsvärk. Utan en del vikter hade det blivit svårt.

Tog samma vikter som de flesta andra damerna i min size. Det var extremt hysteriskt jobbigt och sjukt kul.

Problemet är att efter hennes lilla utspel om hur jag skulle må idag hade jag faktiskt ställt in mig på det. Vaknade i morse och mådde fina fisken. Lite stel i bröst, rygg och triceps. Blev besviken. Hade hon inte försökt skrämma mig hade det inte hänt.