Igår var Hollie med i stallet en stund. Jag har någon idé om att hon ska bli en hästvan hund som ska kunna strutta runt i stallmiljöer utan att flippa ur. Och utan att rulla sig i allt hästbajs hon ser.

 

Ett första steg blev att låta henne titta på en ridlektion. Bara stallukten gör henne tossig. Hon springer runt och piper uppspelt och vägrar gå som en normal hund. Hon promenerar envist runt på två ben med ett stort flin. Ser verkligen underligt ut.

Jag lyfte upp henne och lät henne spana genom plexiglaset på lektionen som pågick. Hoppning var det som stod på schemat. Jag väntade mig pipande och sprattlande.

 

Raka motsatsen hände. Hon blev som paralyserad. Hon bara satt där i min famn med sina glosögon så uppspärrade att jag blev orolig att de skulle ploppa ut. Helt orörlig i tio minuter tills jag avbröt underhållningen för hennes ögon och hjärtas bästa.

 

På väg till bilen rullade hon sig i lite hästbajs. Liksom för säkerhets skull.