Det här med träningsmusik är svårt. Jag är hysteriskt musikintresserad men har en ytterst spretig musiksmak. Lil Wayne är lika mycket favorit som Ziggy Marley, Disturbed och Kent. 

Reaggeton har den senaste tiden varit favoriten när jag tränat. Blir peppad som attan, och det blir härligt gung, och har bättre tempo än reagge.

Problemet är att när jag exempelvis springer så vill jag börja dansa lite smått. Spring aldrig och försök svänga höfterna dansant från sida till sida. Man får ont och är på väg att ramla. Typ hela tiden. Gör du samma sak när du gör knäböj med vikter får du ännu mer snedbelastning. Det blir sjukt svajigt.

Lyssnar du på hiphop händer ungefär samma sak, förutom att du också börja böja på knäna orimligt mycket i någon form av gungande. Impulser att slänga upp en arm i någon msuiktypisk rörelse uppstår också emallnåt.

Lyssnar på du på typ Lasse blir du bara känslosam och harmonisk och har ungefär samma tempo som på väg till jobbet en måndagmorgon.

Det är svårt.

Dubstep och annat sådant där berör mig inte tillräckligt. Det funkar en lördagkväll på stan. Inte mer än så.

Kort och gott är därför åter igen farligt hög rock som nu dånar i lurarna. Jag blir lite småagressiv vilket är extremt lämpligt i sammanhanget. Fördelaktigt är dock att stretcha till någon pianomusik så du slätar ut ilskerynkorna innan du stormar in i omklädningsrummet och skrämmer livet ur någon.