Jag visste vad jag gav mig in på när jag klev ut genom porten i morse. En tredjedel av mina sådär 750 facebookvänner hade haft vänligheten att lägga ut statusar och bilder på hur kallt det var ute.

Jag lade upp en krisplan. Planerade det in i minsta detalj. Kollegan skulle hämta mig, jag grävde fram mössor och vantar, sockor åkte på precis som både stickad tröja och varm skjorta. Jag kände mig som en korv. Fast Hollie blev värre. Hon fick både stickad tröja och jacka och kunde knappt röra sig. Hon såg ut som en chihuahuakorv.

Vi överlevde med nöd och näppe. Men lite undergångsstämning blev det. Bildörrarna var fastfrusna och jag kom varken in först, eller ut sen. Hollie skakade. Min kollegas isskrapa hade spruckit. Bilen sladdade.

Lite härlig morgondramatik.