Onsdagar på mitt jobb är stressiga. Vi gör klart tidningarna som går till tryck på natten. Igår var det stressigt som vanligt, och arbetsdagen närmade sig sitt slut.

Chefen satte på Enya. Antagligen för att lugna allas nerver.

Hälften skrek rakt ut av bestörtning. Tydligen inga Enyafans. 

Utan att tänka på det började jag istället svaja. Jag satt på min stol med en harmoniskt leende på läpparna och gungade stämingsfullt och medryckt från sida till sida med drömsk blick. Detta fortgick tills transen bröts och min chef uppmärksammade alla på att "titta på Pauline, hon ser ut som ett litet sjögräs". 

 

Alla skrattade hysteriskt. Jag fortsatte svaja utan planer på att sluta.

 

Jag trodde ett tag att förtrollningen var bruten. Det var den inte. Istället svajade alla strax som små sjögräs i sina stolar med ett saligt leende på läpparna medan Enya ljöd över redaktionen. Sen jobbade vi snabbare än någonsin.