Hästar är lömska djur.

Igår var jag stressad som en tok. Jag hade av någon anledning kört tidernas långsammaste bilkörning till stallet och kom in med andan i halsen tio minuter innan lektionens början. Häst skulle borstas och få utrustning.

Jag kände ett hopp av lycka när jag kom på att favorithästen var min för kvällen. Jag dansade hetsigt in i stallet och ropade ”HEJ MITT LILLAAAAA HJÄÄÄÄRRRTAAAA!”.

Jag trodde vi var ensamma. Det var vi inte. Några filurer som stod inne i hästboxarna kikade roat ut på mig. Fick förklara att det inte var någon av dem jag pratade med.

”MAHA! Nu kör vi!” förklarade jag lurigt för hästen. Han kikade lurigt tillbaka.
Vi är ju bästisar ungefär. Han borde vara hjälpsam i sammanhanget, tänkte jag.

Tänkte fel. Fel fel fel.

Den ”lilla” hästen (läs enorma) hittade snabbt på en lek som heter ”kasta runt huvudet som en ravedansare allt du kan” så att den minimala tjejen inte kan göra någonting. Att sätta på träns och utrustning var omöjligt. Han bara dansade. Hur nöjd som helst med sin luriga blick.

När jag till slut var färdig med allt ståhej var ridhuset stängt. Lektionen inledd. Fick som straff springa runt med hästen. Att springa runt med en häst känns alltid lite dumt när man faktiskt kan sitta ovanpå. Kommer aldrig mer komma sent.