Ett helt inlägg om min hund
Idag fyller mitt kryp två år. Jag tar mig därför friheten att få spåra ur lite kring min favoritvarelse på den här planeten.
Anledning till varför jag tycker min hund är det bästa som finns.
1. Hon är i en mycket behändig storlek. Många saker blir mindre jobbiga då. Hon tar till exempel mycket lite plats i sängen och äter väldigt litet. En köttbulle går att dela i ett oändligt antal bitar och göra henne nöjd ändå.
2. Hon gör roliga läten mest hela tiden. Någon gång ska jag göra ett Hollie-mixtape. Hon snackar verkligen dagarna i ända. Det är sällan det blir skall, men det är knorranden i alla tänkbara versioner mest hela tiden. Några stånkande, kurranden, pipanden och fnysanden. På natten är det hysteriskt ljusa skall och dova snarkanden. Jag har lärt mig vad ungefär hälften betyder, resten är bara goja. Hon hatar troligtvis tystnader.
3. Hon älskar att pussas. Det är inget jag någonsin lärt henne. Hon sprang som valp fram till mig och tryckte sin blöta nos mot min mun då och då. Lade till ordet puss varje gång, och nu får jag pussar spontant och på beställning.
4. Hon sover som en bebis. Innan hon ska somna eller när hon tröttnar på att ligga inkilad och raklång vid min midja krälar hon upp och lägger sig på rygg, med huvudet på min arm och med nosen mot min hals och tassarna utanpå täcket. Som en mycket liten och märklig människa.
5. Hon förstår mer än hon borde. Nog för att chihuahua är en av de ”dummare raserna”, men man kan fortfarande kliva ombord på bussen, säga att ”här ska vi sitta” och hon hoppar upp på sätet, följt av ”nu får du sitta i mammas knä istället” varpå hon krälar dit. Folk tittar alltid roat på den galna chihuahuakvinnan.
